Har jag sagt att jag ÄLSKAR hundträning? Har jag sagt att jag har världens bästa träningskompisar? Har jag sagt att jag älskar min valp? Hm...förmodligen har det framgått tidigare, men det är värt att skrivas ofta. Och något som också kan tilläggas var att Sofia, Tia & Lix saknades ikväll... Det ska liksom vara vi alla 3 för att det ska vara fulländat. Hur som helst, kvällens träningspass bjöd på följande. Fritt följ. Stadga med störning i sitt. Kontakt med störning. Fjärrskiften. Rutan. Ruth var trött. Det märktes på långa vägar, så jag sänkte kriterierna en aning och körde enbart korta stunder med övningar som kräver lite mer av henne. I det stora hela är jag himla nöjd med dagens träningspass och jag tycker Ruth växer för varje gång. Nu ska vi sova och samla energi inför morgondagen. Och vet ni, jag längtar redan till nästa träningspass!
1 Comment
Långpromenad med hundarna. Frukost med tända ljus och Mr J. Vallning med Denice & Josefin. Lunch. Och nu...lydnadsträning i Hundhallen! En hållkäften lördag. Hon må vara en hyena stora delar av dagarna, men hon är också alldeles underbar. Jag tycker om henne så himla mycket och njuter av vår vardag tillsammans. Hon ser alltid till att det händer något och låter inte en dag passera utan att ge mig några skratt. Bjuder på sig själv, älskar livet och tackar aldrig nej till mina idéer.
Nu när vi har Kayla på besök tycker Ruth att livet har blivit som ett enda stort kalas. Så det är minst sagt lärorikt för Ruth att få leva med hundsällskap några dagar. Hon kan ju inte konsten att bete sig med andra hundar, då hon bara vid enstaka tillfällen träffat hundvänner under några timmar. Jag är tydlig i hur man uppför sig och ger henne inte utrymme för att ta egna beslut i sitt uppförande. Det går fint och Ruth köper mina regler. Kayla är en ängel vilket underlättar det hela betydligt! Dom är fina mot varandra...eller tja, Ruth är väl rätt intensiv och på när dom leker, men det hela är under kontroll. Inga tokryck, inga springa ifatt varandra-leker. Utan brottas och upptäcka världen ihop. That's all! Och nu är det 20 minuter kvar av den här arbetsdagen - och det betyder LOV. Åh det ska bli sååååå skönt med lediga dagar!!!! Det händer saker i frökens lilla huvud. Och jag försöker följa varje steg i hennes utveckling men det är då inte alltid enkelt.
Ruth är en utåtriktad, glad och sprallig krabat som ser livet från den ljusaste sidan. ALLT är kul, och ALLA älskar henne. Tror hon. Det är som sagt nya sidor för mig att möta och forma, vilket är både utvecklande och lärorikt. Med en hund som Ruth inser jag hur viktigt det är att hon får lära sig hur man beter och uppför sig. Man får inte stå på matbordet. Man får inte hoppa på främmande människor. Man får inte stoppa allt i munnen. Man får inte hänga Kayla i öronen. Man får inte hälsa på vem man vill. Man får inte skälla när man inte får uppmärksamhet. Man får inte stjäla. Man får inte springa fram till andra hundar. Ja men ni hajjar.. Ruth vet inte vad artighet är och frågar aldrig om något. Hon tar för sig av det hon vill, på gott och ont. Ett träningspass med Denice & Lita imorse. Bra start på torsdagen? Minst sagt! Nu har jag energi för resten av dagen! Ruth fick fokusera på: Fritt följ Läggande & ställande Stadga med störning i sitt kvar Träningen i stort går framåt. Vi börjar hitta varandra och Ruth får sakta men säkert grepp om konceptet träning. Fortfarande väldigt valpig och ett huvud som gärna är överallt, men med tydliga ramar går hon fint in i VI-bubblan och klarar mer än jag tror! Så det gäller att jag vågar utmana och påminner mig om att vara TYDLIG i vår träning! Om ni bara kunde förstå hur hårt mitt hjärta slår för den här mannen. Det är ogreppbart. Jag trodde sån "kärlek" man ser på film inte fanns. Men varje dag blir påmind om att vi har det bättre än alla kärleksfilmer jag någonsin sett.
Han är min drog. Två dagar i rad har jag och Joel ätit frukost ihop...utan att behöva hasta i väg. Vi har pussats, kramats, kikat på julkalendern, tänt ljus och ätit i lugn och ro. Så himla mysigt! Det lilla i vardagen gör så mycket.
Efter en lugn stund på morgonen gick jag ut med dom fyrbenta. Först träning på fotbollsplanen och sen promenad - och nu två timmar senare är vi hemma igen. Ruths lydnadsträning har som ni säkert förstår legat på is de senaste dagarna. Igår var första passet på länge och det kändes fantastiskt att äntligen må så bra att vi kan sätta igång igen! Lydnadspepp så in i bomben! Allvarligt, hur söta är dom inte? Sitter snällt och väntar på att få sina tassar torkade innan dom får knata in. Först Kayla, sen Ruth.
Kaylas tålamod med Ruth är beundrande. Ruth biter i henne, hoppar på henne och beter sig allmänt odrägligt. Kayla leker när jag tycker det är okej, annars ignorerar hon bara Ruth. Och när hon leker med Ruth är hon försiktig, helt utan tacklingar eller andra dumheter. Åh dom är så fina ihop! Här hemma ligger dom bredvid varandra och delar glatt på allt från ben till leksaker och bädd. Äntligen är hon här. Hon som räddade mig förra året. Hon som gav mig perspektiv på livet, och som stod vid min sida dag varje sekund.
Vi har precis varit ut på en nästan 2 timmars promenad. Ruth hade inga öron med sig och betedde sig mest som ett vilddjur. Kayla lyssnade på minsta vink och skötte sig exemplariskt. Hon är precis så som hon alltid brukar vara, och om ni bara kunde förstå hur det värmer i mitt hjärta! Nu ligger hon här, tätt intill mig... andas djupt och är varm i kroppen. Det lugnet hon utsöndrar är speciellt, och får mig både trygg och lugn i själen. Tänk...Kaylabebisar vore något(jag får överlägga med Sanna när hon kommer hem). För om det något Kayla har, så är det en förbaskat bra mentalitet!!! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|