Söndag. En kväll kvar till BF. Ja, ni läste rätt. Imorgon har graviditeten gått 100% och den stora dagen är här. Fast å andra sidan, det här med stora dagen vette sjutton, för inget säger ju att BF är dagen då det sker. Snarare tvärtom...det är ytterst få förlossningar som sker på det beräknade datumet. Och som ni vet är ju min känsla att det dröjer några dagar till innan LillaBus kommer ut.
Men något som är spikat inför imorgon är att jag inte jobbar 7-16. Det känns så himla lustigt... Nu blir det långt uppehåll från de givna arbetstiderna. Som ni vet kommer jag jobba en del hemifrån och en del från kontoret, men det är ju långt från samma sak... Nu styr jag mina tider själv, och det enda måstet jag har är att leverera alla mina projekt i tid. Kan fortfarande inte riktigt förstå det. Helgen har iaf varit fantastisk på alla sätt. Vi har fått tid att umgås, njuta och mysa <3 Vi har också hämtat vagnen - det ni! Så himla häftigt!
0 Comments
Solen skiner ute. Fåglarna kvittar. Tempen visar 4 plusgrader. Jag & Ruth tog oss ut på nästan en två timmars promenad. Vi njöt båda två. Inga människor ute. Bara hon & jag. Det är fasiken magi, och det gör så gott för min själ. Jag suger i min energi och känner mig genast starkare. Även om kroppen emellanåt känns lite trött så gör dom här promenaderna mig så gott. Och jag är så tacksam att jag fortfarande mår så pass bra att jag kan gå så mycket. För det blir minst 2 timmar om dagen.
Annars då? Jag har sovit betydligt bättre senaste veckan, men så har jag nu fått bakslag med två tuffa nätter. Jag finner ingen skön position, och ibland känns det som LillaBus ska trycka sönder mina revben och lungor. Men annars så mår jag alla tiders. Och trot eller ej, men jag känner mig betydligt lugnare inför att gå över tiden. Jag har fått så lite tid att pyssla hemma eftersom jag jobbat heltid fram till idag. Så jag ser fram emot att få andas lite, förbereda mig och komma i ordning här hemma. Nu är det ju såklart inget mer än min magkänsla som säger att jag går över tiden, så ja vi får väl se. Men på måndag, ja då är LillaBus beräknad. Det är helt ofattbart, och helt underbart <3 Vad hände med vädret? Plötsligt plusgrader och fågelkvitter. Snön smälter sakta bort och det är glashalt ute på vägarna. Morgonpromenaden gick galet långsamt och jag gjorde allt för att hålla mig på benen… Insåg ganska snabbt att promenader där halkan är som värst inte är någon vidare idé. Är ju trots allt höggravid. Tur att jag kan ha Ruth lös, för att ha henne i koppel nu vore som att be om en olycka. Och på tal om Ruth, hon började löpa igår. Perfekt tajming. Verkligen…INTE. Suck! Jaja, det är ju bara gilla läget. Det är ju flera som visat intresse för en valp, men jag får tyvärr göra er besvikna – det blir inga valpar på det här löpet. Nu när löpet drog igång så sent så känns det tråkigt om hon har valpar när jag är mammaledig och massa tid för träning & tävling. Så ja…det blir nog inga valpar nu.
Jag tar det sena löpet som ett litet ”tecken” – Ruth vill vara hemma och umgås med mig & LillaBus. Hon vill vara en del i det som komma skall, och det ska hon verkligen få vara. Vi ska träna, gå långa promenader, tävla och njuta av ledig tid tillsammans. Dessutom är jag sådär galet fånig när det kommer till Ruth… Jag vill ha henne hos mig precis hela tiden. Jag älskar att ha henne i min närhet och jag älskar att dela vardagen med henne. Hon följer varje steg jag tar, är alltid positivt inställd till ALLT och kan kela i evigheter <3 Jag menar, vem vill inte ha en sån kompis? Bästa Ruth, vi har våren framför oss och vi ska tävla klass III i lydnaden, Ik1 i vallningen och dessutom ska du debutera i agility med Emeilie. Med andra ord, det kommer bli en fantastisk vår <3 Inatt har det blivit lite sömn. Inte nog med att jag inte riktigt kommit till ro, så visste jag att en av mina vänner låg på BB för att förlösa. Vid 12 fick jag uppdatering om att hon var öppen 8 cm - så jag kunde omöjligen somna om. 04:33 föddes deras lilla flicka. Så ja, morgonen var känslostorm deluxe för mig. Så vackert! Allt hade gått fantastiskt och alla mår bra <3
Ja...som ni kanske kan ana är tröttheten ett faktum för mig idag. Dessutom kan jag inte låta bli att tänka på det som stundar oss om några dagar. En förlossning. Mötet med LillaBus. Så mäktigt. Nu ska jag försöka samla kraft och fortsätta fokusera på jobbet. Jag har en hel del som behöver bli klart innan LillaBus tittar ut. Tittar tillbaka på bilder från i somras. Får gåshud. Får ett leende på läpparna. Blir varm i hjärtat. Får pirr i magen. Vi hade det så himla mysigt och spenderade verkligen dagarna på bästa tänkbara sätt.
Det var ju under midsommar vi fick reda på att LillaBus växte i min mage, så vi bestämde oss snabbt för att ta tillvara på tvåsamheten. Bara han och jag. Och vet ni? Trots att vi aktivt tänkte på att uppskatta och njuta av tiden ihop, så känns det som den tiden var för kort. 9 månader är i ena stunden så lång, men i andra stunden så kort… Märkligt det där. Det är verkligen så många känslor i min kropp, och kärleken till Joel är, om möjligt, ännu starkare än tidigare. Jag vill spendera varje sekund med honom. Jag vill ligga på hans bröst. Jag vill andas hans lukt. Jag vill ta vara på varje sekund vi har tillsammans innan vi träffar LillaBus. Nu låter det ju som vi inte kommer få någon tid alls för varandra när LillaBus kommer, men så kommer det knappast bli. Det är bara att en förändring kommer ske. Vi två blir tre. Vi två ska sätta en annan liten krabat i första rummet. Vi två ska ta hand en liten bebis som VI har skapat. Hjälp, så många känslor! Tänk så fantastiskt att just vi två kunde skapa ett litet barn tillsammans. Det är så fantastiskt och vackert. För vet ni? Det här lilla barnet är skapat med så mycket kärlek så ni inte kan ana. För om det är något jag känner när jag är med Joel, är det just kärlek. En kärlek som är ogreppbar, obeskrivlig, skrämmande och alldeles, alldeles underbar. Tänk att vi snart ska få träffa LillaBus. Vem är du? Vad ska du heta? Flicka/pojke? Mörkt hår? Ljust hår? Vad kommer du tycka om? Åh, så många frågor utan svar. Jag känner dig varje dag. Du rör dig aktivt i min mage och sparkar mig emellanåt på revbenen… jag försöker trycka undan dig, men du sparkar tillbaka. Envis? Kanske? Det är inte mycket vi vet just nu… när sätter förlossningen igång? Kommer vattnet gå? Eller kommer jag bara få en massa värkar? Blir det en lång förlossning? Återigen är det många frågor utan svar…och för ovanlighetensskull finner jag mig i det. Att inte veta något. Du kommer när du är redo. Och fram till dess njuter jag och Joel av ensamtid. <3 En helg utan måsten. En helg där lugnet fått stå i centrum. Precis en sån helg vi behövde. Vi fick tid att bara andas, prata, mysa och landa i det som stundar framför oss. I lördags gick vi först en morgonpromenad med Ruth, för att sen köpa nybakat bröd och sen la vi oss i soffan med en varsin tidning. Hur mysigt?! Dessutom strosade vi runt i pyjamasen nästan hela dagen…Och helt ärligt minns jag inte senast vi gjorde det? Det är nästan alltid något på agendan. Så i helgen njöt vi i fulla drag. Men framåt kvällen på lördagen bytte vi om och gick på restaurang. Så himla mysigt och maten var maaaagisk. Med andra ord en underbar lördag! <3 Söndagen blev även den lugn, och vi båda påminde varandra om hur gott dagar som dessa gör oss. Det gäller att ta vara på nuet och inte leva i det som varit eller kommer skall. LillaBus verkar må bra i magen, och det känns som jag snart ska explodera. Hur ska jag kunna bli större? En del säger ju att man inte växer mer nu, men jag vette fanken alltså… Jag tycker bara jag blir tyngre och otympligare för varje dag som går. Dessutom känns det som jag börjar bli lite smått vätskefylld nu. Sådär halvkul, men samtidigt så antar jag det hör till. 7 dagar kvar till BF. 7 dagar…kan inte förstå det. Men jag har en fortsatt känsla av att LillaBus kommer hålla sig inne några dagar till. Nu ska jag beta av min sista arbetsvecka…Känns märkligt att skriva så! Inte för att jag kommer vara helt mammaledig, men kommer jag ju knappast jobba 8-17 varje dag. Det blir jobb hemifrån och något besök i veckan till kontoret. Men i övrigt ska jag och Lillabus mysa och njuta av ledighet tillsammans. Dock får jag redan ont i magen av tanken på att Joel ska vara på jobbet… Vi vill ha honom hemma varenda sekund! Fredagen är redan här. Helt sjukt vad dagarna springer förbi. Det känns som vi nyss låg i sängen och pratade om veckans alla planer, och nu är dom dagarna redan passerade. Det betyder också att vi närmar oss BF. 1 vecka och 3 dagar. Ofattbart.
Igår jobbade jag hemifrån på förmiddagen. Helt klart ett vinnande koncept nu. Det ger mig möjlighet att vila en stund på dagen, och dessutom slipper jag klä på mig kläder som sitter åt. Jag kan gå i min morgonrock, koka mitt te, gå igenom mailen och alla saker som står på to-do-listen i lugn och ro. Dessutom kan jag gå ut med Ruth när jag vaknat till liv… istället för att kasta mig ut i kylan. Så även om planen är att jobba hela nästa vecka också, så kanske jag sitter hemma 2 dagar. Allt beror på hur jag känner mig. Men den här veckan har faktiskt sömnen varit bättre, vilket gör såååå mycket. Får jag bara sova känns dagarna så mycket lättare! Idag vankas det anställningsintervjuer hela dagen – eftersom vi växer så är vi stort behov av mer personal. Så hoppas vi finner några guldkorn! 12 dagar kvar. Min spontana känsla är dock att jag kommer gå över tiden. Säkert en vecka… Så jag känner mig fortfarande lugn… inte ens BB-väskan är packad! Och jag vet, det borde vi göra. Alla mina nära och kära påminner mig varje dag, så jag har lovat att i helgen blir det till att packa ner det nödvändigaste. Jag har nog överlag tagit det lugnt med det mest under graviditeten. Handlat saker senare än de flesta andra, och absolut inte varit någon shopaholic. Varför vet jag inte riktigt, men har känt mig så himla lugn och tror jag kommer gotta mig i att handla mer när LillaBus är ute. Då vet vi vem LillaBus är, och vi lär under resans gång upptäcka vad vi har behov av och inte.
Tänkte att jag i korta drag skulle sammansfatta den här graviditeten, som snart är över. Gaaaah…det är helt galet!
Ja, min graviditet har verkligen varit fantastisk på alla sätt. Jag har mått som en prinsessa och sluppit hemska humörsvängningar. Dessutom har jag promenerat i snitt 2 timmar varje dag, vilket jag är övertygad om har gjort gott för både kropp & knopp. Hur den kommande tiden ser ut är givetvis oklart, men jag är så tacksam att jag hittills mått bra så jag kommer inte klaga. Och som jag nämnde tidigare tror jag att LillaBus kommer stanna inne iaf en vecka efter BF… och bara nu känns den tanken lite tung. Men samtidigt så är det ju bra att LillaBus kommer ut när ”han/hon” är redo. Och fram till BF njuter vi av tvåsamheten och lugnet – och friheten att kunna göra det vi vill, precis när vi vill och hur vi vill! Vecka 39 idag. 13 dagar kvar till BF. 13 ynka dagar. Helt omöjligt att förstå. Förlossningen känns ena sekunden så nära, och andra sekunden så långt bort. Jag mår ju fortfarande bra även om tröttheten plötsligt är något helt annat. Nätterna är tuffa vilket påverkar dagarna… Jag skulle egentligen behöva vila någon timme varje eftermiddag. Men så länge jag jobbar blir det knepigt att få till. Dock är det inte långt kvar tills jag blir ledig. Tanken är att jobba till 29:e januari, men funderar på att gå hem redan 27:e…
Den här graviditeten har gått så himla fort. Det känns inte alls som det var länge sen vi satt på Gotland och försökte få grepp om att det växte ett barn i min mage. Nu har snart dom här 9 månaderna gått och vi ska strax få möta vårt gemensamma barn. Vårt barn. Kan ni förstå? Jag och han har skapat ett litet liv. Och jag kan lova er, att det här barnet är skapat med SÅ mycket kärlek. För om det är något vår relation är rik på så är det just kärlek. 3 år och 6 månader med honom, och jag är fortfarande lyrisk i honom, i oss, i det vi har <3 Jag är omättlig på hans sällskap och bokstavligt talat älskar att spendera min tid med honom. Jag kan inte tacka högre makter nog för att vi funnit varandra. Tänk att vi nu ska få börja en ny resa ihop. En resa med LillaBus. En resa vi inte har någon kontroll över. En resa utan något skrivet manus. En resa som kommer bjuda på nya erfarenheter varje dag. Det enda vi vet med resan är att den kommer bjuda på ännu mer kärlek och glädje. Och visst kommer det med all säkerhet vara tufft, utmanande och emellanåt jobbigt – men så länge vi har varandra kommer allt vara bra. Det vet jag. Även om graviditeten börjar bli tuff nu, så försöker jag uppskatta och njuta av den här tiden. Njuter av lugnet, möjligheten att göra det jag vill precis när jag vill och av att bara få vara med min blivande <3 Och ja, visst längtar vi helt galet mycket! Men jag försöker lugna mig med att vi kommer få träffa LillaBus snart, väldigt snart <3 Åh får gåshud av bara tanken... LillaBus, du kan inte ana hur efterlängtad du är!! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|