Min helg: 19 km löpning med bästis, långpromenad ett vilddjur och ett tamdjur, vallning på ny mark och nya får, långpromenad i mörkret med pannlampa, mysiga middagar, närhet, storhandling och julpynt.
Nu är måndag här - igen. Vi startade dagen med en skogspromenad följt av ett gympass, och nu är det jobb för hela slanten!
1 Comment
Även om lydnadspeppen är stor så räcker inte riktigt tiden till. Vallningen går i första hand, så lydnad blir det när tiden finns. Vilket som sagt inte är så ofta. Men några korta pass i vår ensamhet får vi till i veckan. Under vinter kommer projekt fjärr och hakan i backen vara högt upp på vår priolista. Det är smidigt att grunda inne, och dessutom är det två delar som tar mycket tid. Fjärren har vi pysslat med en hel del från och till. De flesta skiftena är fina på nära håll och på avstånd. Men skiftet stå-sitt blir inte riktigt alltid som jag hade hoppats. Jag önskar tekniken som hon använder sig av i första skiftet på filmen nedan. Jag misstänker att jag gått för fort fram, så nu backar vi bandet en aning. Vi får se hur det fortsätter utveckla sig, men en sak är säker: det är förbaskat roligt! Och ja tungan, vad säger man. Jag kan omöjligen hålla mig för skratt... hur ska det gå när vi tävlar? hahaha!
"Livet med Ruth" på film! Jag kommer att lägga upp minst en film om dagen i 7 dagar på Instagram. Ska försöka att uppdatera även här, men annars får ni kika in på @malouovsiannikow på Instagram. Så ENJOY!
Igår var en tung dag. Att skriva ordet "begravning" känns så förbannat smärtsamt. Men förmiddagen spenderades i en kyrka för att säga några ord till människan som lämnade jorden på tok för tidigt. Inga ord är tillräckliga, så jag sätter punkt där.
På eftermiddag tog jag och Ruth en promenad i skogen. Hon glad som en solstråle, och jag kunde inte låta bli att le när jag tittade på henne. Hon lyckas alltid få mig på bra hurmör och det går omöjligen att inte bli smittad av hennes glädje. Hur som helst, det var skönt med egentid. Bara hon och jag. I skogen. Väl hemma blev det en löptur, Ruth hängde på de första 5 km sedan fortsatte jag själv. Imorse stod det vallning på agendan, och dagen till ära på nya får och marker. Och jag säger bara FAN VA KUL! Djuren var otroligt rörliga och svarade så fint på hundens agerande. Och vi har fått turen att valla här fler gånger, vilket känns heeeelt fantastiskt!! Mersmak? Jag? Nej nej... haha! Shit, det här med vallning är så sjukt tillfredställande och jag längtar varje gång till nästa pass. Vi Jag minns inte exakt, måste kika på klockan, men tror det är sedan september som jag hållt minst 35 km i veckan. Trots motgångar i såväl träningen som livet har jag stått på mig och sprungit. Alla pass har knappast varit de enklaste, och känslan har många gånger varit värdelös. Både innan och under passen. Men det har varit lika många gånger då allt känts precis tvärtom. Ni vet, känslan av lätt andning, lätta ben och en frihetskänsla som inte går att ta på!
Vart vill jag egentligen komma? Jo att allt går om man vill. Och att ha konkreta mål underlättar något enormt. Jag behöver aldrig fundera någon längre stund, utan vet att hur många kilometer jag ska ha i benen. Hur jag sedan fördelar passen anpassas från vecka till vecka beroende på vad agendan bjuder på. Nu har jag sedan oktober ökat till minst 4 mil i veckan - och det går minsann lika bra det. Dock försöker jag nu ha ett längre pass i veckan, samt springa 3 pass i rad. Varför? Jo för kropp och knopp mår bra om det sker förändringar med jämna mellanrum! Och vet ni? Jag har sedan Malin flyttat till Stockholm försökt få med henne ut då och då. Hon har oftast sagt JA även om det är lite motigt innan. Men så fick jag det här smset igår... Blev jag glad tror ni? VÄLDIGT VÄLDIGT! Så förbaskat kul med en löpkompis på långpassen! Som de flesta helger har tiden sprungit iväg, men vi har faktiskt hunnit med en hel del utan att stressa och packa ihop dagarna. Dessutom har jag sovit bra i två nätter vilket jag känner på energin. Det tackar jag ödmjukast för.
Så vad har dagarna bestått av? Ungefär samma saker som alltid ;) Ruth har fått valla, gått långa skogspromenader, träffa Filur & Tim samt tränat lydnad. Själv har jag sprungit 2 mil med Malin, tvättat, städat, tittat på film och myst med mamma, Frida och Martin. Igår passade vi på att suga i oss solens små strålar, så tog oss en macka och latte utomhus. Magiskt. Nu är det åter måndag och jag kan väl inte säga att veckan bara bjuder på härligheter. Onsdagen kommer bli en smärtsam och tung dag. Just precis för stunden är jag rätt tom på ord. Så tre bilder från gårdagen får tala för sig själva.
Har sprungit både igår och idag. Känslan har varit precis allt annat än bra. Benen tunga, pulsen hög och kraften lika med noll. Friskt att springa då? Absolut inte ur ett fysiskt perspektiv, men för mitt lugn är det nödvändigt. Det spelar ingen roll hur tuff löpningen känns, för efteråt är jag lugn. Jag kan andas, jag kan tänka klart och jag får alltid perspektiv på livet. Så för att det ska vara sunt för både min kropp och knopp håller jag mig till lugna pass ett tag framöver.
Efter löpningen stack vi ut till fårhagen, jag & Ruth. Solen sken, Ruth var lycklig och jag lugn. En fin kombination. Nu vankas det jobb några timmar - sen blir det inte många knop. Hem för middag och Bonde! Som de flesta andra dagarna styrde jag tidigt imorse bilen mot Carina. Att bara vara där gör mig lugnare. Att bara få sitta i soffan med henne gör att allt känns lite lättare. Så fort jag åker därifrån vill jag tillbaka. Men jobbet kallar som de flesta andra dagarna. Så jag och Ruth fick efter några timmar fara, för att nu beta av några timmar på kontoret. Igår höll jag två lydnadskurser och lyckades faktiskt få till lite egen träning med Ruth. Fritt följ med tempoväxlingar, signalkontroll, apportering och konskick. Tjohej alltså - den lilla hunden som främst är vallhund börjar visa sig passa utmärkt även som lydnadshund. Någon tävling i sikte har vi tyvärr inte, det finns ingen i närheten på väldigt länge... vilket känns tråkigt. Och något VP blir det inte i helgen. Jag vill finnas här hemma hos Carina, och utan henne tappar hela grejen sin charm. Så istället ägnar vi oss åt att umgås med nära och kära, valla, löpa och ja, göra det som faller oss in. Jag är dessutom löjligt trött efter många nätter utan ordentlig sömn. Så det gör oss nog gott att stanna hemma. En kort liten film från gårdagens träning!
Agdalavallarnas Tim, 11 månader, söker nytt aktivt hem! En lättsam, nyfiken och glad kille. Släppt hos fåren några gånger och visar fina sidor. Kontakta mig för mer info!
|
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|