Igår köpte vi som sagt både soffa och säng. Soffan var det inget snack om – vi båda föll pladask. Den här vill vi ha. Så sagt och gjort. Vi beställde och om max 8 veckor anländer den till lägenheten. Om jag längtar? …svar: JA! Dock ser varken soffan eller sängen riktigt ut som på, sängen är mörkare och soffan har en divan. Visst är det fantastiskt när den är så stor som på bilden, men vi var helt eniga om att det blir för stort i vardagsrummet. Vi har även kikat på matbordet, men beslöt oss för att fortsätta reka marknaden innan vi slår till. Vore guld med ett bord som vi kan förlänga när vi har fler än 2 gäster över på middag..frågan är bara om iläggsskiva är snyggare. Annars är min tanke att ställa sidan som hänger ned mot fönstret så den inte syns.
Åååh alltså vi kommer få det så himla fint i vårt nya hem. Vår gemensamma bostadsrätt. Jag blir helt upp över tårna när jag tänker på det.
0 Comments
Ja hur ska jag beskriva den här helgen. Någon har spräckt vindrutan på vår bil, jag har tappat nycklarna mellan hissen och golvet… och ja, haft allmänt kaos i mitt huvud. Jag orkar inte. Men jag har försökt att se allting relativt och tänkt att det kunde varit något mycket värre. Dock kan jag inte neka att jag igår ville lägga mig på golvet och gråta. Varför? Hur är det ens möjligt att jag tappar nycklarna? Och varför måste folk förstöra saker bara FÖR ATT? Suck. Blir så jävla trött!
Jaja, utöver det här så har helgen varit fin. Fått tid att umgås med Joel, tränat agility, vallat med Carina & Emelie, gått härliga promenader, köpt SOFFA och SÄNG. Hur galet är inte det? Vi slog på stort igår och det känns magiskt, även om plånboken nu ekar tom. Men nu är det bara 5 veckor kvar till vi flyttar. Känns overkligt och så himla bra! Jag längtar och har nedräkning hemma. Och till något annat har ju jag och Ruth börjat träna agility. Det blir en spännande tid framöver, och vi ska försöka suga i oss mycket kunskap från duktiga människor. Ruth verkar tycka det är superkul och springer för kung och fosterland. Dessutom helt utan någon form av försiktighet…vi får hoppas att det så småningom är till hennes fördel. Åh vi fick till så himla bra träning igår. Vi har den senaste tiden lagt fokus på två av våra svagheter och jag tycker mig se lite resultat. Det är väl ingen nyhet att träning ger resultat - men det är inte alltid helt enkelt att hitta rätt nycklar. Och utan rätt nycklar tar vi oss knappast framåt i utvecklingen. Men det känns som vi är på rätt väg vilket är en otroligt tillfredsställande känsla. Men vi är i behov av kurs, kanske kan vi få till något under hösten.
Vi har precis fått upp en enklare fålla, och våra djur är inte direkt jättesugna på att gå in där. Otroligt bra träning! Det är ofta vi har fållat in "vana" djur, och då är det ju ingen utmaning. Men nu fick vi båda jobba ordentligt och för mig är det en utmaning att sköta "min" uppgift på ena sidan. Inte röra sig för mycket, men ändå vara tydlig, ge fåren tid...och ja, allt vad det nu är! Ruth däremot, hon är en klippa. Tar alla signaler direkt, känner fint av djuren och är bestämd men ändå mild i sina steg. Idag blir det agilityträning efter jobbet. Otippat va? Men jag tänker att lite omväxling förnöjer ;) Dessutom har vi under hösten tackat Ja till att vara med i en agilitygrupp en gång i veckan. Alla är tävlar aktivt utom jag & Ruth. Så nu får vi vara rookies och lära från dom duktiga! Jag vet inte hur ni fungerar, men jag kan få sån himla stryka av att läsa kloka citat. Det får mig att tänka till, vrida på mina egna tankar och se saker från andra perspektiv. Vilket i mitt liv är nödvändigt ibland. Det är lätt att hamna i samma tankesprial och inte riktigt lyckas ta sig ut... och i lägen som dessa är musik och citat guldvärt.
Vissa stunder och tider i livet är tuffare än andra. Och då kan det vara värt att påminna sig om ordspråket ovanför. Även den mörkaste gången leder ut till ljuset - och med hjälp av dina egna tankar kommer du fortare se strålarna.
Själv känner jag mig sådär busigt glad just nu. Det är många fantastiska delar i livet som har kommit på rätt plats, och dessutom så känner jag mig väldigt harmonisk. Lugnare än vanligt, och lättare i sinnet. Även fast jobbet nu är heltid så känner jag mig inte ens hälften så besvärad av det som jag trott.. Och på tal om glad, nu ska vi sticka till fårhagen för att möta Sanna & Fay. Helgen försvann i ett kick. Och veckan startade med fullsmetad agenda. Det ledde till att bloggen hamnade åt sidan. Men tilläggas ska väl att det inte har hänt speciellt mycket här. Vi försöker få till en bra mix mellan vallning och lydnad i veckorna. Vi har bara kvar fåren drygt en månad till så det gäller att njuta nu, för sen blir det längre resväg för att kunna få till bra träning. Och nu när jag jobbar heltid är tiden knapp och prioriteringar ett måste. Dessutom vankas det flytt om drygt en månad - så ja, jag har saker att göra om man uttrycker sig milt.
Gällande flytten är jag lyrisk. Längtar så sjukt mycket!! Jag slipper ha stressade människor utanför dörren. Jag slipper trängselskatt. Jag slipper leta ihjäl mig efter parkering. Jag slipper trängas på promenaderna. Jag slipper se folk vart jag än tittar. Förstår ni? Vill Dessutom flyttar vi från 37 kvm till 60 kvm. Bara det! Kan ni tänka er - vi kommer få mer FÖRVARING! Alltså ååååh....!! Att vi dessutom har naturen utanför dörren, och nära & kära i närheten gör ju saken ännu bättre. Så vad kommer jag sakna med Kungsholmen? Jo, utbudet och närheten till restauranger, vår enorma balkong, lägenhetens känsla och det fantastiska cykelavståndet till allt. Samt våra grannar. Dom är banne mig helt underbara!
Tänkte först ha ett litet uppehåll från vallningen. Men så vaknade jag imorse och såg hur solen sakta var på väg upp. Ute var luften fuktig och frisk. Det sög genast i min "valltarm" så vi hoppade in i bilen och styrde mot fårhagen. Fåren var inte synbara i hagen så Ruth fick leta upp dom och kom fint med våra tio tackor. Jag hade innan passet bestämt mig för att backa bandet lite i träningen, köra henne på benen hela tiden, och vara supernoga med att hon tar min kommandon direkt.
...och jag stod med hakan nere i backen. Förstod absolut ingenting. Har hon hört vad jag har sagt? Eller har information från de senaste passen landat? Eller var det en tillfällighet? Jag vet inte, men fan va bra hon var idag! Det var en dröm att köra henne och hon kände så fint av djuren. Oavsett om det var en tillfällighet eller inte, så njöt jag av varje sekund. Hon är så förbannat fin och tacksam att jobba tillsammans med. Vi kommer med all säkerhet få bakslag igen och alltid jobba med de svaga delarna, men idag fick jag hopp och kraft att fortsätta träningen. Väl på kontoret kunde jag inte låta bli att pilla i några lydnadsdetaljer samt vittringen. Plastliggning, signalkontroll i fjärren, vänstersvängar...Gaah...jag är verkligen en hundträningsnörd. Helt omättlig!!
Igår lydnadsträning på morgonen följt av vallning på kvällen. Lydnaden gick toppen, vallningen gick käpp rätt åt helvete. Okej, det kanske är en superduper överdrift men det gick inge vidare. Vi har två saftiga nötter att knäcka, och jag finner inte riktigt motivation att försöka knäcka dom just nu. Vi kanske vilar lite från vallningen och fortsätter med vårat lydnadsflow. Eller så får jag kraft och börjar reda i våra akilleshälar. Tiden får visa!
Imorse tog vi oss en lång härlig promenad längs vattnet och Ruth tog som vanligt ett morgondopp. Så himla mysigt när allt är stilla ute och Stockholm fortfarande sover. Då kan vi promenera bäst vi vill utan att bli störda. Det är dom stunderna som är allra bäst! Gällande lydnaden har jag en vision om att tävla trean i vår, så vi kan satsa helhjärtat på eliten nästa år. De flesta moment håller i en kedja men det är dock utan schysst detaljer - vilket vi givetvis vill ha! Men eftersom jag tänker lite annorlunda i träningen med Ruth så får detaljerna komma allt eftersom. Det känns bra och jag tycker hon svarar himla fint på träningen. Dock är vittringen fortfarande under inlärning, så skulle behöva träna det i princip varje dag... Hm, ja kanske borde se till att göra det också! 3 år. 3 år tillsammans med honom som får mitt hjärta att slå volter. Jag nyper mig från och till i armen, är det här verkligen på riktigt? Är han verkligen min sambo? Får jag verkligen pussa honom när jag vill?
Jag vill skriva om vår kärlek, om mina känslor för honom, om hur kul vi har ihop, om allt vi upplevt ihop. Men inga ord räcker till, och jag inser att det jag känner för den här mannen måste upplevas. Och jag önskar så att alla där ute får känna den kärleken jag känner för Joel. För den är ogreppbar, fantastisk, läskig, spännande och underbar! Det är så många känslor på en och samma gång, och emellanåt känns det som att det bubblar över. Och visst finns det tillfällen då det just bubblar över, men då står han där. Och det räcker med att känna hans närhet för att jag ska bli lugn. 3 år. Det har hänt mycket på 3 år. Framför allt har vi upplevt så otroligt många fina stunder ihop. När jag tittar igenom alla bilder får jag gåshud. Det är som att titta i en film. En romantisk film man sett på tv som man själv skulle vilja leva i. En sån film har vi skapat och fortsättning följer varje dag som går. Som sagt, alla ord är för klena. Efter tre år känner jag mig fortfarande sådär barnsligt glad i Joel. Jag får pirr i magen när jag ser hans namn på mobilen, jag bli varm inombords när jag ser honom, jag blir knäsvag när han tar på mig och jag bokstavligen älskar att umgås med honom. Många säger att känslor som dessa lägger sig med tiden, och kanske gör dom det? Vad vet jag. Men efter tre år har dom definitivt inte lagt sig. Varje morgon när jag kysser honom hejdå, längtar jag tills vi ses igen. Han är den jag drömt om. Han är min dröm som gick i uppfyllese. Och jag tackar högre makter för att jag och Malin åkte till den där festen mitt ute i ingenstans sommaren 2012. Den festen förändrade mitt liv. Den festen ledde mig till mitt livs största kärlek. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|