Det var med blandade känslor jag steg upp ur sängen imorse... Det vankas nämligen ett benpass med Ruby om 10 minuter. Känns som evigheter sen jag körde ben så musklerna lär må sådär efteråt. Nu aminosyror och en varm jacka, sen springer jag bort till gymmet!
0 Comments
Vad hade jag gjort om den här mannan inte tagit ett kliv in i mitt liv? Jag vill inte veta.
Det enda jag vill är dela livet med honom. Jag vill ha honom vid min sida i all evighet. Nyper mig i armen. Jag kan fortfarande inte få grepp om att han är MIN pojkvän! Helgen har bjudit på många härligheter. Bland annat middag hos Sebbe & Elina, lunch med Denice & Malin, löpning, kvalitetstid med Joel, bus med Ruth och ja... lite annat! En fin helg med mina nära och kära, precis så som det ska vara!
Ruth har agerat terror morgonen till ära. Joel har skapa en "Nollvision" om blod på händerna efter bus med Ruth, och imorse var han nere på 2 små jack med blodspill. Hm, ja det är ju en bra början iaf. Just nu är både jag och Joel fyllda med små sår i så väl ansiktet som på armarna. Det tackar vi varmt Ruth för. Suck! Han, som en storebror. Hon, som en lillasyster. Dom leker så fint med varandra och Filur är en klippa på att hantera vildungar som Ruth. Givetvis är ser Malin som tagit de fina bilderna! Kvällen igår spenderades med Mr J och Ruth. När vi kom hem från jobbet somnade vi alla tre i soffan, tätt intill varandra. Alla trötta efter en intensiv vecka och lyckliga över att äntligen ha mycket tid för varandra. Kvällen fortsatte i lugnets tecken. Behövligt! Morgonen till ära bjöd på en löptur med Malin och Fille. Himla skönt och fantastiskt sätt att umgås på! Vi njöt, pratade och flåsade, haha! Väl tillbaka åt vi lunch, pratade och fotade busungarna på bilden. Nu ska jag sätta igång en tvättmaskin, pussa på min valp och finula här hemma! Sommaren 2012 förändrade mitt liv. Bilden ovanför är tagen på Rute Bageriet på Gotland, sista dagen tillsammans med Joel. Vi var bakis, trött och förvirrade, samtidigt som det omöjligen gick att missa lyckan i våra ögon. Lyckan över att vi träffat varandra, även fast vi i stunden inte berättat hur vi kände för varandra. Malin anslut till bageriet och langade genast upp kameran. LE häver hon snabbt ur sig. Vi ler snällt och Joel tar armen runt mig. Mitt hjärta slog genast några extra slag... och helst hade jag velat sitta så resten av dagen... men båten kallade. Och på vägen hem var det många tankar som florerade i mitt huvud... Jag visst inget. Men jag hade knappast våga drömma om att jag skulle bo med Joel ett år senare. Åh jag minns känslan som om det vore igår. Jag var så nervös, tusentals känslor i kroppen som jag inte hade en aning om hur jag skulle hantera. Rädd och överlycklig på en och samma gång. Jag vågade knappt titta honom i ögonen, och vågade inte närma mig honom. Hela min kropp skakade och jag blev nervös bara han närmade sig mig. Den känslan, obeskrivlig. Han fick mig bokstavligt talat att bli knäsvag. Igår kväll slog det mig igen hur lycklig jag är med honom i mitt liv. Vi har spenderat alla årstider ihop, varje månad på ett år, och bott ihop sen februari. Drömmer jag? Nej! Det är mitt liv. Min dröm. Jag har alltid dröm om vissa relationer som man sett på film, men alltid påmint mig om att det är just film. Men nu vet jag att verkligheten kan vara som en film. Du skriver själv manuset. Jag lever min dröm, och relationen med Joel är ALLT jag någonsin kunnat drömma om. Jag menar det från djupet av mitt hjärta. Ett år och jag får fortfarande lyckorus när jag tänker på att vi ska ses.... trots att vi ses varje dag. Jag bara älskar att få spendera min tid med honom. Och...han gör mig fortfarande knäsvag! Om ni bara kunde förstå hur mycket jag älskar den här mannen. Hur lycklig han gör mig. Och hur mycket han betyder för mig. Att vi nu är tre i familjen är givetsvis en omställning och till viss del utmaning. Vi ställs inför nya äventyr, nya beslut och en del svårigheter. Från att bara ha varandra till att ha en till individ är något annat. En månad har gått och vi börjar finna rutiner och bra förhållningssätt till vår nya vän. Joel är fantastiskt fin med henne och det värmer i mitt hjärta. Dessutom är han grym på att läsa av situationer och har snabbt fattat hur man hanterar en knäpp Border collie! Och det är då ingen enkel match...! Åh, jag har världens bästa lilla familj!
Kvalitetstid med Ruth imorse. Bus, lek, träning och kel. Gåshud. Fan va läcker hon är! Vi håller på att utveckla små delar i träningen och hon svarar så fint. Köper mina tokiga idéer och är alltid positivt inställd! Dock ligger fokus på lite andra bitar än vad det gjort med tidigare hundar. Jag lägger stor vikt vid att det är VI och att VI gör roliga saker tillsammans. Träningen i sig är sekundär, huvudsaken är att vi tycker om att umgås och göra saker ihop. I det väver jag in lite lekar som har ett syfte och så småningom en funktion. Kul är det och jag njuter av Ruths sällskap!
Det är krut i Ruth. Haha, hon har gått bananas här på kontoret idag. Efter vår lunchpromenad kommer vi in och Ruth spårar ur totalt! Hon kuuuuutar fram och tillbaka, in på alla rum, försöker stjäla det första hon ser och kutar in i nästa rum. Haha! Gör attacker och försöker hoppa upp i folks knä, helt spontant. Välter ut vattenskålen gånger 2, äter ur krukorna, välter stolar, hämtar kättingar på lagret... Haha ja och allt det här sker i 110! Vi skrattade bara åt hennes påhitt och försökte rädda saker som inte får gå sönder.
Hon växer den lilla rackarungen! Hon blir mer hund och hon börjar få grepp om saker i livet. Det är så himla kul att följa och få vara en del i hennes utveckling! Du har alltid ett val. Du väljer vilken väg du vill gå. Du väljer vilka du vill umgås med. Du väljer vad som är viktigt i ditt liv. DU väljer hur DU vill leva ditt liv, och med vilka.
Jag, personligen, släpper sällan in människor i mitt liv. Jag håller många på en ytlig nivå och låter det stanna där. Att släppa in människor nära gör mig sårbar, skör och ömtålig. Och jag har vid alldeles för många tillfällen blivit sårad och därför byggt upp ett skal. Skalet fungerar perfekt och jag har lätt att låta saker rinna av mig. Att ta sig under skalet är en utmaning, och det tar tid. Några få finns där innanför och dom människorna står mig otroligt nära. ...och på tal om människor innanför skalet. Jag gick upp vid 5 imorse, la mig i soffan med Ruth och fällde några tårar. Varför? Jag vet inte? Men plötsligt kände jag mig sådär liten och svag som man kan göra ibland. Jag pussade på Ruth och tackade högre makter att hon finns vid min sida. Sen tog jag telefonen och ringde Denice. Hon är en trygghet. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|