En förmiddag med Ruth. Vet inte hur många gånger hon har fått mig till skratt?! Alltså den där rackarns hunden är full av påhitt och vet precis hur hon ska få igång mig.
Vi började dagen med en för ovanlighetens skull harmonisk promenad ihop. Ruth traskade glatt på och bjöd på många trevliga beteenden. Stoppade inte alltför mycket i käften, sprang inte iväg och slet inte i mina kläder. Jag undvek att ropa på henne. Dumt det där kan nog många tycka... Att inte träna inkallning. Men jag har valt att lägga det lite åt sidan ett tag. Hon känns sällan mottaglig och dessutom händer det att hon går i sin bubbla. Så istället för att träna inkallning försöker jag minska tillfällena då hon hamnar i sin bubbla. Jag vill att vi är i bubblan tillsammans. Så jag avvaktar med "inkallningsträning" alt har de rätta förutsättningarna(vilket är långt ifrån alltid). Men det reder sig med all säkerhet så småningom. Ni ska dock inte tro att Ruth bara kör sitt egna race, många bitar faller sakta på sin plats. Bland annat så har Ruths engagemang i andra människor på promenaderna minskat markant. Istället för att "korrigera" har jag jobbat med uppgifter och värdeladdat saker på promenaderna. Det har gett fint utslag. Hon är också otroligt duktig på att göra sina behov ute. Inte bajsat inne EN endaste gång, och minns inte senast hon kissade inne? Duktig valp! Ja, men åter till vår morgon. Väl inne går hon fullkomligen banans. Hon kutar runt, runt, runt och hugger tag i närmaste föremål. Och även om jag ibland har lust att sätta henne bakom galler kan jag fan inte sluta skratta åt henne. Mitt i hennes frispel stannar hon upp, glor på mig med sina förväntansfulla ögon... jag ger henne ingen respons, och då börjar hon göra konster vi tränat på. Alltså hur söt? Lilla tokhund! Hon ville mer, jag var nöjd. Men kalaset slutade med att vi låg lekandes på golvet! Hon får aldrig nog... och när min gräns är nådd lyckas hon ändå övertyga mig om att vi ska fortsätta umgås. När jag tänker efter... Vi umgås 23 timmar om dygnet(1 timmes egen träning unnar jag mig) - och varje dag tackar jag högre makter för att vi får umgås med varandra. Bästa valp!
0 Comments
Hon sov tätt intill mig. Hela natten. På morgonen låg vi och drog oss, kramades och mös. Kvalitetstid. Väl uppe blev det en snabb frukost och sen en löptur. Skönt väder, lätta ben och frisk luft. Med andra ord, en skön löptur. Var länge sen jag hade sån bra känsla som idag.. Det gav mersmak, precis vad jag behövde för att lättare hålla motivationen uppe!
Hemma igen blev det promenad med Ruth och nu vankas jobb. Ruth är dock inte nöjd... men hon får hålla tassarna och käften i styr några timmar innan vi ska iväg för träning. Ni är så fina som på olika sätt hör av er. Det värmer!
Dagen har känslomässigt varit tung. Många tankar florerar i mitt huvud och jag känner mig som jordens minsta lilla flicka. Jag vet att det kommer kännas bättre inom snar tid, just nu måste jag bara tillåta mig känna såhär. Inte springa ifrån allt, även om jag kan erkänna att det skulle kännas enklare att bara utesluta allt det jobbiga. Men vinner jag på det i längden? Inte en chans. Verkligheten kommer alltid ikapp en, förr eller senare. Kvällen spenderades med Ruth. Hon var mer vild än tam så vi har lekt, gått på promenad och kramats. Eller jag har försökt kramats, Ruth har mest bitit mig...eller kampat med mina armar. Det är så reglerna ser ut här hemma. Nu har vi båda lagt oss i sängen.. hon ligger tätt intill mig och jag hör hennes djupa andetag. Det gör mig lugn och jag inser att nära henne kommer jag sova gott. Imorgon vankas det privatträning, lunchdejt, träning av både mig och Ruth. Läääängtar! Hon tittar på mig. Ger ifrån sig ett skall...ibland två, tre och fyra. Skallet skär i mina öron. Jag gillar läget. Även om jag har lust att tejpa igen truten på henne. När hon väl lägger sig till ro får hon en godis, tittar på mig med sin snällaste ögon. Hon får en till godis, en puss och några klappar.
Några minuter går, sen kommer hon och bjuder upp till aktivitet genom att hämta kopplet som ligger på... bordet. Kan inte låta bli att skratta, trots att det kanske inte är världens bästa beteenden hon etablerar. Men va fan, det reder sig. Hon är valp, jag är människa. Det blir bra tillslut. Oavsett hur fantastiskt livet är och hur mycket jag uppskattar allting runt omkring mig, så smyger sig en sorg på ibland. Igår kom den. Sorgen alltså. Eller sorg och sorg, men bägaren rann helt enkelt över. Jag klarade inte att bära en del känslor och tankar inom mig, utan behövde får ur allt. Att få ur sig allt är en sak, och att känna en annan. Och igår fick jag aldrig möjlighet att knyta ihop säcken... Ville falla ihop och gråta. Men situationen gjorde det omöjligt, så jag fick bita mig i läppen och hålla minen uppe.
Jag vet att jag är en stark och självständig tjej... Klarar ta tuffa beslut, krigar mig igenom jobba situationer och reder i det som känns tungt. MEN tro mig... även jag vill ha ett bröst att gråta på och få höra att allting reder sig. Bakom det glada leendet, starka personligheten och spralliga kroppen gömmer sig en liten flicka som är både öm och skör. Idag är jag svag. Hon får frispel på pendeltåget. Vi går på, och hon sätter av i en jävla fart... Jag tappar kopplet och hunden far iväg. I raksträckan, mellan alla säten, kuuuutar hon... Jag efter...också i full fart. Ropa är ingen idé, hon lyssnar ändå inte. Längst bak i vagnen tar det stopp, och Ruth tittar på mig, drar bak öronen och ger ifrån sig två skall. Skratta eller gråta. Inte vet jag, men såhär ser vårt liv ut. Hon flyger fram överallt. Som om hon vore jagad av polisen för mord. Hon hugger tag i ALLT som är framför hennes nos. Som om hon inte ätit på flera år. Hon kampar med kopplet. Som om det inte fanns någon morgondag. Hon skäller när hon inte får som hon vill. Som om jag skulle ha belönat skall varje gång. Hon hör inte vad jag säger. Som om hon vore döv. Hjälp. Jag blir matt. Fröken lever sitt egna lilla liv. Tanken var ju att hon skulle leva mitt liv. Tji fick jag. Bita i det sura äpplet? Eller gilla läget? Kanske skulle man prova gilla läget, som omväxling. Välkommen till livet med Ruth. CHINS. Ja, det ska bli min nästa utmaning. I somras klarade jag av 5 stycken i rad, men efter ett litet uppehåll är jag nu nere på 2 igen. Det kom som en käftsmäll! Så istället för att hänga läpp ska jag ta tag i problemet. Lösningen blir - ÖVA & TRÄNA!
Så, fokus på chins ett tag framöver. Kipping & strikta chins! Till våren ska jag ha 8 i rad, utan vila. Så inga ursäkter - nu ska dom där jäkla chinsen får sig en omgång.... eller snarare mina muskler och psyke. L Det kan ju vara jordens mest osexig jobb - men ack så kul! Att få ansvara för hela marknadsföringen och allt runt omkring känns givande, kul och utvevklande. Och att det dessutom går riktigt bra är ... gräddet på moset.
Nu ska vi växa, expandera och helt enkelt bli störst på marknaden. Och vet ni? Jag får vara delaktig i den utveckligen och resan, förbannat KUL! Att gå ner i vikt. Det är en ständig ångestladdad tanke i så många människors huvud. Det kan vara alltifrån att man borde gå ner i vikt för hälsan skull till att man vill minska i fettprocent för att se "tightare ut".
För att gå ner i vikt krävs ingen hjärnfysik. Alla kan gå ner i vikt, det handlar bara om att bestämma sig. Det finns inga genvängar, men det finns olika sätt att gå till väga för att nå sin målvikt. Du kan öka dina energiutgifter, minska energiintaget, eller kombinera. Personligen skulle jag säga att en genomtänkt mix är det absolut bästa för att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt som är hållbart i längen. I grund och botten handlar det enbart om kalori in och kalori ut. Och det som tyvärr många faller på, är just kalori in och och kalori ut. Vi tror att vi gör oss av med mer energi än vad vi faktiskt gör. Och tror många gånger att en del mat innehåller mindre kalorier än det faktiskt gör. Och det innebär att viktnedgången uteblir. Är kaloriintaget inte lägre än det vi gör av med... så kommer vi stå still, eller gå upp. Allting går om man vill! Ibland behöver man bara lite hjälp för att hitta de rätta verktygen, och våga ta hjälp och våga tro på er själva. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|