Igår efter jobbet stack vi iväg till Bromma för att träna lydnad och promenera med Malin & Filur. Lydnadssuget har sakta men säkert börjat komma tillbaka, så igår såg jag verkligen fram emot att få träna ihop med Ruth. Fritt följ, signalkontroll, rutan och transporter stod på schemat. Jag blev påmind om att utan träning går ju inte utveckling direkt framåt, men samtidigt slogs jag av hur fint alla grunder sitter hos Ruth. Det är inga tveksamheter och hon har fin signalkontroll, dessutom gör hon allt med en underbar attityd. Trygg, glad och förväntansfull - jag älskar det! Sen att hon ser ut och beter sig som en valp emellanåt, ja, det hoppas jag att det med....tiden....försvinner, haha! Det var mängder med folk och ljud från fotbollsplanen precis bredvid, men det rörde inte Ruth i ryggen. Helt ärligt undrar jag om hon ens noterade att det fanns andra människor runt omkring oss... Här bjuder vi på en kort film från gårdagen! Och vet ni? Nu längtar jag faktiskt lite till nästa pass...! :)
0 Comments
Brukar ni fundera över vad som är viktigt i livet? Vad som får er att må bra?
Jag funderar ofta på det. Ställer mig frågan och ger mig tid för eftertanke. Livet är under ständig förändring, så jag tror det är viktigt att vi avsätter tid för fundering så att vi inte bara spinner på och tappar greppet om oss själva. Jag har en sån tendens, att bara köra utan att känna efter. Verkligheten kommer dock alltid ikapp mig förr eller senare. Men ibland onödigt sent, bara för att jag inte tar mig den tiden jag behöver. Så ett av mina mål i höst är att känna efter, och bolla mina tankar med nära och kära. Helt ofta och mycket! Jag har stort behov av att ventilera tankar och funderingar. Vad som var viktigt i livet för 2 år sen, kanske inte är lika viktigt idag? Och det som är viktigt idag kanske inte har lika högt värde om 1 år. Som sagt, förändringar. Vi måste vara mottagliga för dom, och låta livet får utvecklas utan att vi tappar greppet om oss själva! Dessutom tror jag att många människor som inte gör det dom vill, prioriterar det som är viktigt för dom, gör det dom mår bra av och tar beslut utifrån sig själva... lätt blir bittra och griniga. Vem vill vara bitter och grinig? Vem vill lägga beslut och ansvar i någon annans händer? Vem vill inte göra det som gör en glad? Lyssna på er själva och gå er väg. Gör det ni blir glada av. Umgås med människor som ger er energi. Lev varje dag och njut av stunden, för den kommer aldrig tillbaka! Ibland bubblarna känslorna över mig. Jag kan inte få grepp om det jag känner. Jag känner så starkt att jag inte kan ta på det. Kan inte sätta ord på det. Tårarna kryper fram ur ögonen på mig samtidigt som jag ler. Blandade känslor? Ja. Men kärnan är lycka. Kärnan är Han. Han med stort H. Han som heter Joel. Han som tog mitt hjärta med storm sommaren 2012. Han som gör mig hel. Han som ger mig perspektiv på livet. Han som fått mig att förstå vad riktig kärlek är.
Sedan han klev in i mitt liv har mycket förändrats. Och min tro till att våga älska och tro på kärleken förändrades. Han väckte delar i mig jag tidigare inte visste om. Jag vet att det här låter klyschigt, fånigt och kanske töntigt. Men ni vet, när ni tittat på en kärleksfilm och drömmer er bort. Ni tänker att ”sådär vill jag ha det”, men påminner er snabbt om att det är bara är film. Precis så satt jag för tre år sedan. Och jag slogs alltid av att det var just en film… jag menar, hur långt från verkligheten är inte en film? Jo, oftast lång. Men faktum är att det inte stämmer. Sedan sommaren 2012 har jag mer eller mindre levt som i en film. Precis en sån film jag drömt om. Jag vet, nu tycker ni det låter klyschigt. Told ya! Men det kvittar, för det är sanningen. Livet med Joel är bättre än jag någonsin vågat tro. Livet med honom är allt jag drömt om. Efter tre år är vi fortfarande barnsligt glada i varandra. Får inte nog av varandras närhet, och pussas och kramas som vi inte setts på veckor. Jag vill helst vara nära honom hela tiden och bara han nuddar mig får jag gåshud. Dessutom har vi så himla roligt tillsammans, och kan prata på djupet om livets alla mot och medgångar. Nu har vi köpt lägenhet ihop, och börjar raderna på ett nytt kapitel i livet. Det blir en spännande tid, och vad raderna kommer innehålla vet bara framtiden. Men så länge vi håller varandra i handen kommer allting att bli bra. Det vet jag. Det är allt annat än lugnt på agendan just nu. Utöver att vi båda jobbar heltid, så ska vi flytta om 3 veckor, hitta en bra hyresgäst till vår lägenhet, sälja Joels lägenhet, fixa med lån, köpa möbler och ja, allt annat som hör till. Dessutom så vankas det löptävling de kommande tre helgerna för Joel… och med löptävlingar kommer gotlänningarna(joels bror och närmsta vänner) upp till Stockholm – och det i sin tur innebär kvällar med goda vänner. Hur vi ska hinna packa är det ingen som vet, haha!
Utöver ovanstående ska givetvis allt annat fungera och hinnas med. Så den kommande månaden blir fortsatt intensiv för oss. Men misstänker att det kommer kännas lite som en urladdning i mitten av oktober när vi kommit på plats. Helt klart en spännande tid framför oss – och även om det är mycket så njuter jag varje dag. Ni måste ju börja undra om jag blivit sjukt. Helt plötsligt blev det här en blogg med inriktning på agility, istället för lydnad och vallning. Haha, nej men så är givetvis inte fallet - men jag kände för att prova våra vingar inom en annan sport och vill såklart dela med mig av vår utveckling. Lydnaden och vallningen står lite vid sidan av just nu, så vi får se om det blir någon klass III start i höst. Kanske, kanske inte. Beror väl på hur mitt agilityintresse utvecklas... ;) Igår träffade vi Denice och Lita på klubben för att köra några kombinationer. För mig handlar det till stor del om att lära mig handla - hjälp va svårt det är! Och ja, kan jag inte handla så kan ju inte Ruth veta vart hon ska... Men vi suger i oss tips från duktiga vänner och provar oss fram. Känslan av att få vara nybörjare är himla härlig, och jag älskar känslan av att utvecklas och lära mig saker för varje pass! Ruth, hon imponerar på mig. Hon har varit på agiliytplanen kanske 10 gånger i hela sitt liv? Och ja, hon tar det hela med storm. Stort portion engagemang, glädje och dessutom väldigt lyhörd och öppen i huvudet. Jag inser dock att jag måste lära mig springa och tänka - för Ruth lär inte springa långsamt....! Alltså den här helgen har varit fin. Fredagen spenderade vi på Wallmans Salonger för att fira Meliss - och lördagen blev knappast sämre. Då umgicks vi med Sebbe, Elina och Mellie. Långpromenad, fika, middag med kräftor och ja, massa mys. Söndagen tillbringades på IKEA och i diverse shoppingaffärer. Kläder stod på inköpslistan. Med andra ord en underbar helg. Och dessutom har vi fått tid att umgås, jag och Mr J. Helt utan stress och massa måsten.
Nu är jag återigen på kontoret och 5 dagars arbete väntar. Hade gärna haft en till ledig dag, men så känner man väl iofs alltid. Så bara gilla läget, anpassa sig och beta av dag för dag. Men idag har vi fin belöning som väntar på oss, för eftermiddagen ska spenderas på agilityplanen. Pepp! Igår blev det raka vägen till klubben efter jobbet. Eller inte riktigt raka vägen, jag stannade till vid fåren för att se att alla mådde bra. Och när jag väl skickade Ruth på ett hämt för att samla ihop alla slog det mig: Vi har verkligen våra egna får 10 minuter från jobbet. Det är fasiken lyx. Riktig lyx! Visst är inte ytorna så stora som vi drömmer om, och visst bor jag inte på en egen gård. Men att få allt är omöjligt, och i det skedet vi är i nu är det inget alternativ att bosätta sig på gård. Det får bli nästa kapitel i livet. Och då är möjligheterna vi har nu fantastiska! Hur som helst så åkte vi till klubben för både lydnad och agilityträning igår. Först länkade vi igenom klass III - och ja, vad ska jag skriva. Ruth var som en tickande bomb, och jag var knappast i rätt modus. Det blev pannkaka av allt. Eller nej, inte riktigt, men det var knappast ett pass att hänga i julgran. Givetvis tar vi med oss våra svaga länkar från igår och drar lärdom från det jag gjorde sämre. Framför allt borde jag sätta både mig själv och hunden i bättre fokus innan. Vi knatade sedan vidare till agilityplanen där vi tränade på tighta svängar och handling. Alltså jag är ju verkligen ROOKIE. Kan inget, och vet knappt hur man ska tänka. Så jag suger åt mig tips och idéer från duktiga vänner, och försöker knacka fram någon form av träning. Min ambition nu är bland annat att lära Ruth kommandon på hur hon ska ta hopphindrerna, hoppteknik, tighta svängar och ja, typ min handling? Att hon förstår vad jag menar, och att jag är tydliga och inte en passiv lydnadsnörd på plan. Ingen enkel utmaning. Men vi tar ett steg i taget och har förbaskat roligt! Dessutom tycker jag Ruth svarar fint på träningen. Hon är otroligt öppen och lyhörd vilket gör det hela betydligt enklare! Kul har vi, och vi är redan peppade på nästa pass! Bjuder på några filmsnuttar från det vi hittills har gjort! Alltså varför går det inte att lägga in filmer från Instagram längre...? Suck! Va trött jag blir. Det här kommer ju resultera i betydligt färre inlägg med film. Tråkigt... Men ni kan följa oss på Instagram, eller Ruth på facebook - TheLook Revolution Ruth. Igår åkte vi först förbi agilityplanen för några korta träningspass. Ruth var som vanligt glad och jag tror nog hon får mersmak för agilityn. Eller ja, vi båda ;) Hon är himla tacksam att ha med sig, ligger snällt och vilar när andra tränar, skäller inte och stressar inte upp sig det minsta. Det mina vänner, det är så förbaskat SKÖNT!
På vägen hem stannade vi till hos fåren och Ruth fick gå, gå och återigen gå med djuren. Jag har lagt in en sakta signal och nu ligger det på mig att Ruth alltid tar signalen. Något annat får jag bara inte släppa igenom. Tänk att det ska vara så svårt. Vi gjorde även några delningar som Ruth fixade galant. Idag hade vi ambition att träna agility efter jobbet, men regnet piskar ner utanför. Känns sådär! Halka runt på agilityplanen kanske inte är det roligaste, även om vi är bra lockade! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|