Hundnördiga mammor - kan det bli mycket bättre? Vi har skapat oss en grupp som vi kallar "MamaObedience". Och nej, vi tränar inte bara lydnad. Vi kör även agility, och framför allt så bebismyser vi en hel del. Men som dom flesta vet så sover bebisar ibland...och då gör vi det vi gör allra bäst - tränar hund! Fy farao va kul vi har. Förstå, ett gäng unga mammor som brinner för hundträning, och alla är mammalediga samtidigt. Lite för bra känns det som.
Den här veckan har vi setts två gånger, och ja...vad ska jag säga. Vi har sjukt kul och timmarna springer iväg. Ruth har fått köra både lydnad och agility, och vi båda verkar gilla omväxlingen. Även om vi just nu har lite förkärlek till agilityn. Det är lite skönt att få vara rookiesar! Dock kan jag blygt erkänna att tävlingsmänniskan i mig börjar vakna. Så det är börjar bli lägligt att vi går kurs och breddar vår kunskapsbank. Vi har såååå mycket att lära :) Så vem vet, under hösten kanske vi kan få till några kurstillfällen.
0 Comments
Jag har fått en helt nytt perspektiv på det här med tid. Nu är varje lugn stund hemma värt guld. Det finns alltid tusen saker på min Att-Göra-Lista. Allt måste dessutom göras medan Ludvig sover, för när han är vaken kan jag inte lämna honom en sekund. Vilket helt klart är en tuff omställning. Och i fredags hade jag möte på jobbet där vi spikade en del projekt jag behöver dra i... Så, om jag har att göra? Svar Ja! Om jag klagade på lite tid innan Ludvig kom, så ångrar jag det genast nu. Skämt och sido. Planering och acceptans är A och O. Varje sekund han är vaken njuter jag av hans sällskap, för jag vet att den här tiden är kort i förhållande till hur länge han kommer vara stor sen.
Igår var vi på klubben med Denice & Hailey - så mysigt! Ungarna lekte på filten medan vi tränade agility. Mycket bättre kan det väl inte bli? Tror inte det iaf! Nu ska jag skicka iväg ett sista jobbmail, sen ska jag beställa pynt inför dopet nästa helg! Åh längtar såååå mycket <3 Vi promenerade hem till mor/mormor framåt kvällskvisten för att spendera natten här. Hon var visserligen inte hemma när vi kom, men jag kände ändå att det är skönt med lite avlastning på morgonen. Joel är nämligen borta med jobbet så vi får klara oss själva i några dagar.
Ludvig har hållt låda och lekt med varenda liten pryl mormor har, men nu har han precis slocknat här i soffan. Jag tittar på honom. Får gåshud. Han är så vacker. Jag andas ut. Njuter av lugnet och blir varm i hjärtat av att se hans tunga andetag. Han sover gott nu och det gör mig lugn. Själv tänkte jag sätta på tekokaren och ställa fram kvällsmackor tills mormor kommer hem <3 Men först ska jag suga in den här stunden av lugn. Familj. Vi är en familj. Kan fortfarande inte riktigt greppa att vi har en son. En liten kille på snart 7 månader som ser till att hålla oss sysselsatta. Tänk att vi har skapat honom! Det är så häftigt och vackert. Även om det emellanåt är riktigt tufft med en liten i huset så stannar jag upp varje dag och njuter. Livet är så fint och jag är så tacksam över min lilla familj. <3
Gårdagen spenderades hos min syster och kusin Frode. Vi promenerade dit för att dricka kaffe, leka med barnen och äta middag. Frode & Ludvig börjar bli nyfikna på varandra och vill gärna pilla på samma saker. Så himla gulligt! Det är nog inte speciellt långt kvar tills dom faktiskt kan "leka" tillsammans, eller iaf underhållas av varandra. Känns så fint att kusinerna får ses ofta <3 Dessutom är det himla skönt för mig och syrran att hjälpas åt lite...en får dricka några klunkar kaffe medan den andra passar barnen och vice versa. För om det är något dom här barnen är så är det aktiva...
Ruth har skadat en klo så all träning ligger på is. Värdelöst. Vädret är perfekt för hundträning nu och jag är dessutom riktigt peppad. Varför har jag bara en hund? Hm... Ibland blir längtan efter en till väldigt påtaglig, samtidigt som jag försöker påminna mig om hur skönt det är med bara Ruth. Hon är så integrerad i vårt liv och kan läsa situationer skrämmande bra. Så ja, hon flyter med utan att göra en fluga för nära. Dessutom är hon SÅ snäll och fin med Ludvig. <3 Nu ska jag försöka röja undan här hemma medan Lilleman sover! Helgen över. Som i ett nafs. Fredagen hinner knappt knacka på innan måndagen är här. Två hela dagar i veckan är familjen samlad. Det är för lite. Men att sucka och klaga förändrar knappast läget. Så istället biter jag ihop och välkomnar en ny vecka. Den här veckan börjar dock inte som de flesta andra...för Ruth har nämligen skadat klon så vi får minska våra träningar och promenader. Både Ruth och jag känner oss smått uppgivna...vi som båda älskar att hitta på saker om dagarna. Men men...förhoppningsvis läker klon relativt snabbt. Ludvig ser till att hålla mig sysselsatt här hemma. Han ställer sig mot ALLT...vilket är mer eller mindre livsfarligt. Han har ingen känsla för om det han ställer sig mot är tillräckligt starkt för att han ska kunna balansera sig. Jag får passa på honom varenda sekund vilket helt klart är lite knepigt. Sysslor som att laga mat, städa, hänga tvätt osv får stå åt sidan...och sen kör jag marathon i alla hushållssysslor så fort han sover(vilket inte brukar vara så långa stunder på dagarna).
Förra veckan besökte vi Malin, Jocke & Jonathan för lunch på bageriet. Så mysigt att ses och helt ofattbart att dom också har en liten knodd nu. <3 Känns helt otroligt att två av mina närmsta vänner och syrra har barn nu - såååå fantastiskt! Förra fredagen firade vi 4 år. 4 år tillsammans. Han & jag. Hand i hand. Bara tanken ger mig gåshud.
Tänk att vi fann varandra. På den där festen mitt ute i ingenstans. Från dagen då vi sågs första gången har han funnits i mina tankar konstant. Han är allt. Han är min högra hand. Han är min kärlek. Han är den finaste människa jag någonsin träffat. <3 4 år tillsammans och jag är fortfarande sådär busigt och nyfiket kär i honom. Är det märkligt? Jag vet inte... men han väcker så många känslor i min kropp, och hans närhet gör mig varm i hela hjärtat. Jag vill inte leva en dag utan honom vid min sida. Han gör mig hel. Han där. Den lilla busungen vid namn Ludvig. Han sätter minsann fart på mina dagar. Sedan han lärde sig krypa är han mer vild än tam. Han är överallt. Och snabb som blixten. Han tar sig runt i lägenheten med lätthet och utforskar varenda pryl. Hur barnsäkrar man ett hem? Omöjligt. Visst kan jag skydda kanter, eluttag osv... men sen då? Ludvig ställer sig mot ALLT, och kryper in i saker...? Suck. Det är hopplöst. Jag sätter honom på hans lekfilt och hoppas att han ska sitta kvar i alla fall 2 minuter, men det sker ALDRIG. Han är därifrån på noll tid. Med andra ord kräver han min fulla uppmärksamhet och jag kan inte släppa blicken ifrån honom en endaste sekund.
Annars då? Jo hans tänder i överkäken håller på att kika fram vilket bidrar till lite kämpiga stunder på dagarna. Det verkar både klia och vara ömt... hm! Kall morot är det som fungerar bäst. I stort så känns det som utvecklingen sker i en rasande fart. Han börjar bli en liten pojke och det känns som han börjar få grepp om saker. Nej nu hinner jag inte skriva mer, vi ska ge oss iväg för en fika med några andra mammor. Trevligt! Igår åkte vi ut till Agdala för att mysa med Carina och valla. Så efterlängtat! Det var rätt länge sen vi vallade så både Ruth & jag blev glada över att få stå i hagen igen. Ruth visade också att lite vila verkar gjort henne gott. Hon gick som tåget och jag fick några små lyckorus i magen. Det är inte mycket som slår känslan jag får av ett bra vallpass! Så jag blev faktiskt rätt peppad på att ta tag i träningen igen och försöka starta någon IK1 i höst. Men samtidigt så inser jag mina begränsningar just nu...att träna vallning kräver tid när man inte har fåren utanför dörren. Vi kanske i bästa fall kan få till två pass i veckan, och frågan är om det räcker...? Antingen får jag sänka ambitionsnivån träna utan att ha tävling som mål denna säsong, eller finna mig i att tävla utan att jag kanske hinner få henne så genomträngd som jag önskar. Vi får se! Det är mycket jag vill...vill hinna med en klass 3 start i lydnaden och tävla agility. Och varje gren kräver helt klart sin tid. Och nu med en liten bebis är min tid helt klart aningen mer begränsad.
Men nu: mot jobbet för ett möte vid 9! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|